Nu har de gått 15 dagar sen jag flyttade hit och 11 dagar sen jag blev utskriven från bup.
Att flytta till Seges känns som ett av de bästa besluten jag tagit.
Jag va redo att flytta från Bup,de är ju något har jag velat ända sen jag kom dit.
Men nu va de rätt tid.
Under den tiden jag varit på bup har jag lärt känna de flästa väldigt bra,de underbara människor som jobbar där,vänner man fått o man fäster sig mer hos vissa en andra,såklart.
Att säga hejdå till människor,avsked,de är något jag avskyr.
Något jag har väldigt svårt för.
Som jag skrev så kommer man väldigt nära vissa.
Jag hatar när människor blir känslosamma,gråter,berättar vad dom känner osv.
Jag klarar inte av de.
Jag går automatiskt in i mig själv,stänger av, kan inte utrycka mina egna känslor i ord eller emietionellt.
Jag vet inte om de tillhör mitt dåliga mående eller om jag är så som person.
Jag har nog aldrig behövt ta avsked av någon innan på de här sättet.
Jag har upplevt några av de hemskaste stunderna i mitt liv där men även mkt skratt.
Att säga på återseende känns mkt bättre.
Inte att jag kommer bli inlagd där igen men att sannorlikheten att man springer på någon på stan är hyfsat stor då man säger att "världen är så liten ibland".
Och att jag antagligen kommer att hälsa på när de gått ett tag,när jag mår bättre.
Jag har väldigt svårt att få förtroende för människor,att få tillit.
De tar tid för mig.
Jag har svårt att släppa in någon,bli blottad och synlig i alla känslor och tankar.
Efter en lång tid på Bup så va de några jag fått tillit till o nu va de dags att säga hejdå.
De gör ont.
Men jag hoppas verkligen att jag kan få tillit till någon här,hur långtid e än må ta.
Man behöver någon att lita på till hundra procent.
Men efter att jag blivit sviken gång på gång så är de väldigt jobbigt o svårt.
Jag är för rädd att bli sviken igen.
Men som som jag sa,de får ta sin tid.
Om någon Buppis läser detta så vill jag bara säga,tack.
Nu är de nya tider o nya tag.



KRAMAR från j♥