(hittade bilden på min hårdisk här om dagen o blev både glad o ledsen)


13åriga jag va en tjej som älskade livet.
Hatade att ha tråkigt,de skulle alltid vara liv o rörelse.
Med fantastiska vänner o en underbar familj hade jag allt jag kunde önska mig.
ett aktivt liv ,va målvakt i göteborgs bästa lag i min ålder,umgicks med vänner förjämnan,gick i musikklass o hade de mer än bra.
Livet va kul,jag älskade mig själv o gjorde allt jag tyckte om att göra.
Njöt av gottigheter.
Va alltid mig själv för jag va ju bra som jag va.
Jag va inte klassad som en av "de coola" o inte heller som en av "de töntiga", jag va något där i mellan,o där trivdes jag.
Jag tror inte att jag förstod hur bra jag egentligen hade de.
Jag som hade allt, hur kunde de rasa? hur kunde allt bara börja gå utför nästan exakt 1år senare?
jag förstår verkligen inte..
va hände? va fick mig att känna att jag inte längre dög? att jag inte längre va bra som jag va?
va fick mig till att se de jag inte hade ,allt jag inte va istället för att se allt jag hade o allt jag va?
va fick mig att sträva efter perfektion när jag redan hade allt jag kunde önska mig?
Va fick mig att se något som inte stämde ihop med verkligheten i spegeln?
hur kunde jag välja bort allt de jag hade älskat?
ätstörningen o de dåliga måendet tog över.
Jag började sträva efter att vara lika fin som alla andra.
Bli lika vacker som dom.
För då skulle jag känna mig älskad igen.
Bara lite smalare så skulle allt kännas bra.
Prata lite mindre o dra mig lite tillbaka så skulle allt bli bättre.



Ta vara på er själva o se till allt fint ni har i ert liv.
Se hur fina ni är.
Om ni inte kan se till de stora hitta dom små sakerna som får er att le,att känna tacksamhet.
de kan va allt från att solen skiner,att ni träffar en fin vän,att en främling ler mot dig när den går förbi osv.
Se till de ni har o inte de ni inte har.
De kanske inte alltid är så lätt men de e värt ett försök,right?
Livet blir så finare då.


Hoppas ni har de bra.
O kom ihåg DU är värdefull o älskad för att du är just,du!

//kram från J<3 

Jag har känt Jenny i ett år nästan nu, lite mer till och med. Vi har träffats kanske 7 gånger det kanske inte är jätte många gånger. Men oj vad jag tycker om henne ! Sån fin person hon är, kom ihåg första gången vi träffades och jag såg henne på stationen. Jenny är värme och skratt. Jag saknar allt med henne och jag tycker om allt med henne. Alla har både bra och dåliga sidor men Jenny har så många bra och fina sidor. Har ni sett hennes ögon, underbara! Har ni hört hennes skratt? Helt underbart. Jenny är en fin person och underbar ! Jag är glad över att vi har träffats och jag tror på dig fina, jag står och håller din hand! Vet att det är tufft kära du. Kramar i mängder. ♥ (hoppas du inte blir alltför arg på mig att jag bloggade)
Puss Julia


2011 januari, fina fina jenny