Hej alla fina!

Nu på ef/kv slog ångesten på extra hårt.
Jag vet inte varför men som en tsunami sköljde den över mig o strömen som drar i mig har inte slutat.
Ett hårt grepp som inte vill släppa..
De känns som om jag inte kommer få många timmars sömn inatt..
För några veckor sen hittade jag till salu skylten i en buske o bestämde mig för att ta med mig den.
Den förklarar många kännslor som går igenom min kropp just nu.
Känslan om att vilja fly till något annat.
Önskan om att någon kunde ta mig långt bort från allt detta.
Till någon plats där jag kan slippa känna.
Men jag vet ju egentligen att jag inte kan fly från mig själv.
Även om jag springer så snabbt jag kan, så kan jag inte springa ifrån ångesten.
För den är inom mig.
O jag hatar de.
Medicin hjälper för en stund då alla mina verktyg inte räcker till.
Men de ligger ändå och drar,de gör de alltid.
Alla säger att ångesten kommer o går.
Men hur kommer de sig att den hos mig alltid består?
Visst har den sina toppar o dalar o de måste man försöka få in i skallen när de väl är som värst.
Man vet de när topparna inte infinner sig, men när man är mitt uppe i ett starkt ångest påslag så finns inte de i tanken,jag vet.
Jag tror att de är något vi alla måste jobba på.
Öva på det de stunder som vi fortfarande har kontrollen över tillvaron (förstå mig rätt).
För i stunder då man flyger in i en annan värld där ångesten härskar så är de sjukt svårt att få tankarna till att tänka "snart är de slut.topparna varar inte så länge".
Därför är de bäst att börja öva på de tänket när topparna inte är som störst.
Nu kanske ni tänker, "gör hon alltid så? gör hon verkligen de hon säger själv också?".
O svar nej. jag är inte perfekt liksom alla andra.
För som jag skrev, jag tror VI alla behöver öva på de.
Alla som har problem med ångest som är konstant eller återkommande.
Nått som enligt mig är Sjukvårds personalens vanliga svar på hur man ska besegra ångesten mer o mer för varje gång den kommer är (ungefär), "stanna kvar i ångesten.fly inte från den.kän in känslorna o inse att de inte är så farligt. för då nästa gång den kommer så minskar den om du bara håller dig kvar i känslan o inte flyr." .
Hmm ja , o hur jävla lätt verkar de på en skala?
Vem vill stanna kvar i ångesten när de finns olika vägar att försöka fly o distrahera den?
Jag vet inte riktigt.
Men nått dom har rätt i att om man aldrig pratar om den,
aldrig får underfull med vad den kommer ifrån så är de ju inte så lätt i att bli av med den.
Men de förstår väll vi alla egentligen?

De är svårt att ta hjälp,men lättare att hjälpa andra.
Du har bara en kropp o du är viktig o värdefull för att du är du,
glöm aldrig de!<3

//j<3