Back on track!
Hej alla fina!
Nu har äntligen(!!) jag fått en ny datorladdare o lite skriv glädje.
Jag har fått önskemål om att ni vill att jag ska skriva mer o de gör mig väldigt glad och ger mig insperation
och vilja!
Om bara en person skulle läsa denna blogg o bli hjälpt på något sätt så ger de mig ork att fortsätta skriva och värme i hjärtat.
Den senaste tiden har varit och är väldigt tung,utmanande o utmattande.
Men nu har jag äntligen funnit ett litet litet ljus.
Ett ljus jag aldrig trodde att jag skulle få se igen.
Och jag gör mitt allra bästa just nu för att de inte ska släckas, som så många gånger förr.
Jag kämpar mer än jag egentligen klarar av, men jag måste ge allt för att få komma vidare till nästa steg,
ett steg närmare de fria.
De river,sliter o skriker inom mig, men jag måste stå imot.
Ångesten tar tag i mig o jag faller handfallen mot marken,kurar ihop mig i fosterställning,skakar av smärta o gråter tysta tårar som ingen hör eller ser.
Men jag måste stå ut,gång på gång måste jag fightas som en tiger för att åter få kontrollen över min kropp.
O jag hoppas så innerligt att allt hårda jobb,all smärta o ork de kostar är värt de.
Jag har fått en massa frågor av er som jag hade tänkt o svara på efter jag ätit:).
Kramisar från er j<3
Nu har äntligen(!!) jag fått en ny datorladdare o lite skriv glädje.
Jag har fått önskemål om att ni vill att jag ska skriva mer o de gör mig väldigt glad och ger mig insperation
och vilja!
Om bara en person skulle läsa denna blogg o bli hjälpt på något sätt så ger de mig ork att fortsätta skriva och värme i hjärtat.
Den senaste tiden har varit och är väldigt tung,utmanande o utmattande.
Men nu har jag äntligen funnit ett litet litet ljus.
Ett ljus jag aldrig trodde att jag skulle få se igen.
Och jag gör mitt allra bästa just nu för att de inte ska släckas, som så många gånger förr.
Jag kämpar mer än jag egentligen klarar av, men jag måste ge allt för att få komma vidare till nästa steg,
ett steg närmare de fria.
De river,sliter o skriker inom mig, men jag måste stå imot.
Ångesten tar tag i mig o jag faller handfallen mot marken,kurar ihop mig i fosterställning,skakar av smärta o gråter tysta tårar som ingen hör eller ser.
Men jag måste stå ut,gång på gång måste jag fightas som en tiger för att åter få kontrollen över min kropp.
O jag hoppas så innerligt att allt hårda jobb,all smärta o ork de kostar är värt de.
Jag har fått en massa frågor av er som jag hade tänkt o svara på efter jag ätit:).
Kramisar från er j<3
Kommentarer
Postat av: Sigge
Bästa bästa bästa Jenny. Det måste vara värt det, för annars hade inte folk kämpat åt samma håll som du. Det finns ett underlag för det.
Kram
Postat av: Anna
Kul att du återfått skrivglädjen :)
1 Kanske en känslig fråga men vad jag förstår har du legat inne en längre period på BUP-akuten? Hur kommer de sig att de "placerat" dig där såpass länge då det endast är tänkt som ett akut boende under kortare period?
2 Hur ser en dag ut på BUP-akuten och vad får du för slags hjälp och vård psykolog/läkarsamtal?
3 Vad är tanken att du skall få för slags hjälp nu när du fyller 18, behandlingshem? Vad anser du själv att du främst behöver hjälp med?
Styrkekramar!
Postat av: Patricia♔ ᴳᴽᵀᴱᴮᴼᴿᴳ
Kan bara säga att jag tänker på dig och hoppas att allt blir bättre snart<3
Trackback
Jenny, 17
